Igår fick vi nya inflationssiffror. Konsumentpriserna (KPI) steg med hela 4 procent i årstakt i maj. Inflationen har inte varit högre sedan december 1993. Tittar man på trenden de senaste månaderna pekar inflationskurvan rakt upp.

Vad är det gör att inflationen sticker iväg? För att förstå läget bättre kan det vara värt att bryta ner KPI.  Den underliggande inflationen, kallad KPIX, där man tar bort ökade kostnader av Riksbankens räntehöjningar samt ökad inflatio av olika politiska beslut som ändrade subventioner och indirekta skatter, var 2,9 % i maj. Klart lägre alltså.

Tittar man istället på kärninflationen, där man rensar KPIX för prisförändringar på energi och livsmedel, så är den siffran bara 1,3 %.

Om man förenklar är det denna siffra som riksbanken primärt kan påverka med sitt räntevapen. Priserna på energi och livsmedel sätts ju globalt och en räntehöjning från Svenska Riksbanken har en betydelselös påverkan på dessa priser.

Ett roligt räkneexempel är att om riksbanken vill få ner den nuvarande inflationen, KPI, till sin målnivå, 2 %, så måste man trycka ner kärninflationen till MINUS 0,7 % och därmed skapa deflation. Detta är såklart inget sannolikt scenario.

Det ska bli spännande och se hur riksbanken väljer att tackla inflationsdilemmat framöver. Många bedömare tror såklart efter senaste inflationsrapporten att de kommer fortsätta höja reporäntan.

En hel bedömare är rädda för att Sverige är på väg mot stagflation, ordet som ingen vill höra. Själv tycker jag inte att det känns som Sverige är på väg dit.

Stagflation innebär att det är båda hög inflation och stagnerande ekonomi (låg tillväxt och hög arbetslöshet). Dagens inflation ligger ju klart över riksbankens mål om 2 % och deras räntehöjningar verkar inte ge önskade effekt. De höga olje och råvaropriserna gör att inflationen hålls hög trots högre räntor. Men den höga inflationen är också en följd av en väldigt lång högkonjunktur som även om den inte är lika starkt som tidigare fortfarande håller konsumtionen uppe på en hög nivå.

Nej, det känns inte som vi är på väg mot stagflation. Jag ser inga direkta tecken på att tillväxten ska bli speciellt låg eller att arbetslösheten ska öka signifikant. I dag är den ju rekordlåg. Personligen tycker jag det bästa sättet att ”känna av” ekonomin är att se sig omkring. Börjar ens vänner bli av med sina jobb, eller byta jobb mer sällan, så är detta ofta ett bra och tidigt tecken på att sämre tider är på väg. Just nu ser jag som sagt inga sådana tecken och så får vi hoppas det förblir för stagflation är inget kul att läsa mer om.

Trivia: Begreppet stagflations fader anses vara den engelska konservativa politikern Iain Macleod som myntade uttrycket i ett tal till det brittiska parlamentet 1965. Dock började begreppet stagflation inte användas på allvar förrän på 1970-talet, innan dess ansågs det ”omöjligt” att ha både hög inflation och låg tillväxt/hög arbetslöshet samtidigt (gick mot Keynes nationalekonomiska teorier).

Det faktum att oljan verkar fortsätta stiga hela tiden kan få stor påverkan på vår dagliga ekonomi. Och då inte bara i form att högre bensin priser.

Dagens oljepris på 135 USD per fat kommer driva på inflationen ytterligare och det är inte omöjligt att detta tillsammans med övrigt höga råvaropriser kommer tvinga Riksbanken att höja ränta igen.

Jag läste en intressant artikel om Peak Oil i SVD idag som delvis citerade en artikel i Wall Street Journal där IEA (representerar 26 industriländer) justerar ned den beräknade oljeproduktionen 2030 från 116 miljoner fat olja per dag till 100 miljoner fat. Som jämförelse ligger produktionen just nu på 87 miljoner fat per dag. Och många bedömare verkar tro att detta inte är sista gången som vi tvingas nedjustera den förväntade oljeproduktionen.

Peak Oil är det engelsa begreppet för när oljeproduktionen nått sin topp för att aldrig bli högre igen. Många förståsigpåare tror att vi redan nått, eller är väldigt nära, just Peak Oil. Om så är fallet kommer oljepriset garanterat inte sjunka på sikt utan snarare fortsätta gå upp.

Bästa sättet för svenska ekonomin att hanterar det är såklart att kraftigt minska sitt oljeberoende. Detta borde startats på allvar för länge sedan och min känsla är att det kommer bli jobbigt att komma ikapp.

Det hemska inflationsspöket fortsätter gäcka svensk ekonomi. KPI, konsumentprisindex, steg med 3,4 procent i april jämfört med ett år tidigare. Det var samma inflationstakt som sågs i mars och är faktiskt även den högsta nivån sedan 1993.

Personligen är jag precis som Riksbanken livrädd för inflationen. När den skenade iväg för snart 2o år sedan slutade det med kaos i svenska ekonomi vars efterdyningar vi precis mer eller mindre helt återhämtat oss från.

Därför anser jag att Riksbanken till mer eller mindre vilket pris som helst ska försöka hålla inflationen i schack och få ned den till målet på 2 %.

Just nu är detta extra svårt för Riksbanken att få ihop sin matematik då en stor del av inflationen kommer från ökade råvaropriser. Det är ju denna gång inte bara priset på olja som stigit utan råvaror över hela spektrat. På ett år har matpriserna stigit med 6,8 procent. Mest har faktiskt vårt kära bröd ökat i pris, hela 11,5 %. Anledningen är en enorm prisstegring på spannmål på världsmarknaden.

Riksbanken kan ju inte påverka de global råvaroprisern på något signifikant sätt alls. Dock tror jag att den internationella prisstegring på råvaror kommer lugna ned sig, vi har redan sätt tecken på detta. Det är inte hållbart att de fortsätter skena iväg som under senaste året. I detta läge kommer Riksbankens räntepolitk bita bättre på inflationen.

Som ni säkert redan läst valde riksbanken med riksbankchef Stefan Ingves i spetsen att lämna reporäntan oförändrad vid veckans möte. Den är alltså kvar på 4,25 %.

Personligen håller jag just på med att förhandla fram bästa boräntan för en lägenhet jag nyligen köpt. Jag har lyckats läsa mig till att det absoluta golvet för  den rörliga räntan hos storbankerna är reporäntan plus 0,3-0,4 %-enheter. Just nu ligger de flesta bankers listpris på mellan 5,2-6,0 % i rörlig ränta men nästan alla förrutom SBAB tillämpar personlig prissättning så det finns alla möjligheter i världen att pruta ner räntan.

Just nu har jag kommit ned till 4,68 % vilket jag är ganska nöjd med. Det är reporäntan plus 0,43 %-enheter. Det känns som att för mig kommer bli svårt att komme så mycket lägre.

Jag vill tipsa om tjänsten Creditservice.se. Jag använde den för att få lite offerter för mitt lägenhetslån och till min förvåning fick jag 4,7 % direkt av en av bankerna som var med där. Troligtvis är det så att bankerna vet att om man använder denna typ av jämförelsetjänst så är man en väldigt prismedveten kund och de sätter priset därefter.

När man väl fått en bra offert på ränta så är det betydligt lättare att spela ut bankerna mot varandra. Bara på dem!

Mars är slut och så även månadens fråga: Vilken ränta har du på ditt sparkonto?

Till min stora glädje kan jag konstatera att många av mina besökare har en hög och bra ränta. Hela 67 % har en ränta på 3 % eller högre. Jag vet inte vad genomsnittet i Sverige är men det är absolut betydligt lägre än så. Bra jobbat.

För er som har lägre ränta på ert konto än 1 % så är mitt tips att kräva högre ränta av banken. Det funkar, jag lovar.

Som vanligt, ett stort tack till alla röstande och håll utkik efter aprils fråga.

• 0 % (4%, 8 Röster)
• < 0,5 % (4%, 7 Röster)
• 0,5 – 1 % (1%, 1 Röster)
• 1 – 2 % (4%, 8 Röster)
• 2 – 3 % (11%, 21 Röster)
• 3 – 4 % (41%, 79 Röster)
• > 4 % (26%, 49 Röster)
• Vej ej (5%, 10 Röster)
• Jag sparar ej (4%, 8 Röster)

Totalt antal röstande: 191

Läste precis på Placera.nu att den amerikanska finanskrisen nått Sverige. De skriver ”Svenska investerare kan ha förlorat mellan 1,3 till 2 miljarder kronor på investeringar i amerikanska kommunobligationer. Bland de som har förlorat pengar är Hallandsposten och enligt vad Placera Nu erfar även många svenska kommuner”.

Rubriken på detta inlägg är nog lite överdriven. Detta ska nog snarare ses som att vi nu i Sverige fått oss en liten skvätt av de gigantiska svallvågor som finanskrisen sköljt över i USA och i vissa Europeiska länder. Det krävs mer för att vi på allvar ska ha direkt drabbats av finanskrisen. Och det hoppas jag att vi slipper.

Med en ny månad kommer en ny fråga. Denna vecka är jag nyfiken på räntor och sparande. Det har skrivits mycket om att många nischbanker numer erbjuder väldigt bra ränta på sparkonto. I vissa fall över 4 %.

I debatten skrivs även att vid dessa höga räntenivåer är det oftast inte meningsfullt att spara i korta räntefonder. Ett sparkonto med bra ränta ger minst lika bra avkastning, dessutom är avkastningene helt säker och det är en enklare sparform. Jag håller helt med att korta räntefonder just nu inget bra alternativ. Själv har jag mina likvida medel på ett sparkonto med 3, 85 % ränta. Inte den bästa som erbjuds men tillräckligt bra för att jag inte ska orka flytta pengarna.

Storbankerna ger oftast väldigt dålig ränta på löne- och sparkonto, ibland ingen ränta alls. Ett bra tips som jag testat är att ifrågasätta räntan. Hos de flesta banker räcker det med att du säger att du vill  ha en högre ränta för att få det. Om de inte vill ge med sig så ställ frågan, ”Kan jag få låna pengar gratis av er?”. Deras svar kommer såklart vara ”Nej”. Ställ då följdfrågan, ”Varför lånar då ni pengar gratis av mig?”. Om inget av detta hjälper så flytta pengarna till en mer rättvis bank.

Vilken ränta har du på ditt sparkonto? Rösta gärna till höger på sidan. Tack för rösten!

I veckan när protokollet från Riksbanksdirektionens möte för två veckor sedan offentliggjordes visade det sig, som ganska ofta, att direktionen inte hade varit enig kring beslutet. Vice riksbankschef Irma Rosenberg och Lars Nyberg var emot att höja reporäntan med ytterligare 0,25 %-enheter medan resten av direktionens 4 medlemmar var för.

I tidningarna målas detta upp som en ”räntespricka” och att det är ett problem att dessa 6 personer inte är eniga. Jag tycker detta resonmang är väldigt konstigt och felaktigt. Jag hade blivit mycket mer orolig om riksbanken varit enig om räntan gång efter gång. Att de från tid till annan är av olika åsikt tycker jag snarare visare på att det är en sund modell vi har. Hade alla som satt i direktionen hela tiden tyckt samma hade de varit meningslöst att ha 6 olika personer. Då hade de räckt med en envåldshärskare.

Nästa möte för direktionen är den 22 april. Vi får se om de är eniga om vart räntan ska gå då.

Räntan på sparkonto fortsätter upp. Senaste året har många aktörer på finansmarknaden slagits om kunderna genom att försöka erbjuda bästa sparräntan. Just nu kan man få så mycket som 4,5 % i ränta på sina pengar, bland annat hos Kaupthing eller Parex.

Självklart är det extra smart att erbjuda bra sparräntor nu när börsmarknaden är väldigt turbolent. Det måste vara ett bra sätt att locka till sig kunder. Många sparare ångrar nog tyvärr att de inte lämnade fond- och aktiemarknaden för ett par månader sedan för att istället sätta pengarna på ett mycket säkrare sparkonto.

Jag tycker det är bra att många nu erbjuder en schysst inlåningsränta på sparkonton. För mig känns sparkonto numera som ett intressant alternativ till exempel räntefonder om man vill minimera risken i sitt sparande. Fördelen med sparkonto jämfört räntefonder är att det är lite enklare.

Glöm inte att inflationen förväntas ligga runt 3 % nästa år. Detta betyder att om ni får 4,5 % i ränta på ert sparkonto så äter inflationen upp 2/3 av avkastningen, dvs realräntan (den nominella räntan minus inflationen) blir ”endast” 1,5 %.