Sent om sidor är det dags för en uppdatering om min fondportfölj. Det har varit en halvskakig resa på slutet med katastrofen i Japan som huvudanledning.

Jag har sedan mina förra inlägg gjort några förändringar i min fondportfölj.

Förändringar i portföljen:

Byte i Kina

Jag är inte nöjd med Ålandsbanken China Growth som jag först valde som Kinafond och har därför byt ut den mot First State Greater China Growth istället (mer om den fonden i senare inlägg).

Ränta mot Ryssland

Sista fonden in min portfölj var ett uttalat nödval för att få ihop just 10 fonder. Valet föll på en ”säker” placering i form av den långa räntefonden Folksam Obligationsfond. Detta var ett mycket dåligt val på många sätt. Att köpa en obligationsfond när räntan är på väg upp är rent ut sagt dumt och utvecklingen på fonden har varit därefter.

Tidigare var jag lite orolig för Ryssland men den oron har delvis ersatts med att jag tror att högkonjunktur som sakta börjar ta form efter finanskrisen kommer driva upp råvarupriserna vilket ju är Rysslands potential och guldgruva. Mitt val av Rysslandsfond föll på Nordea Rysslandsfond vilken har utvecklat sig bra sedan jag började investera.

Utveckling på fondportföljen

Till dags dato har portföljen gått upp med 3,6 % jämfört med mitt investerade belopp. Jag började investera i maj förra året och investerade sedan under 10 månader ett lika stort belopp varje månad. Avkastning har vara ganska upp-och-ned, i början var jag mer på plus än jag är idag men direkt efter katastrofen i Japan var portföljen klart på minussidan.

Totalt sett är jag hyfsad nöjd med min portfölj i jämförelse med hur börserna världen över har utvecklat sig under samma period. Framförallt är jag mycket nöjd med att jag delade upp investeringen över 10 månader.Det hade kunna sett riktigt dåligt ut då om jag valt att gå in vid fel tidpunkt.

Stjärnor i portföljen

De fonder som utvecklats bäst i min portfölj är Odin Norden, Skagen Global och Skagen Kon-Tiki.

Citroner i portföljen

Mina stora missräkningar i fondportföljen är Kinafonderna (se ovan) samt Indienfonden Carlson India. Det har varit en mycket dålig utveckling på dessa båda stora tillväxtmarknader under perioden. Dock tror jag fortsatt på dem och behåller dem därför i portföljen.

Sist ut att bli presenterad av de 10 fonder som jag har in min fondportfölj är Ålandsbanken China Growth. Som namnet avslöjar är det en Kinafond. Det är inte alltid så lätt att välja vilken typ av fonder att fylla sin fondportfölj med. Men att min portfölj skulle innehålla en Kinafond var ett lätt och givet val.

Visst, Kina är ganska turbulent och det finns en relativt stor politisk osäkerhet jämfört med kanske Sverige. Men det är nog inte många som tror att Kina inte kommer uppleva en fortsatt hög tillväxt de närmsta 5-10 åren.

Ålandsbanken China Growth, som tidigare hette Kaupthing Kina, är fond som uttalat ska följa index. Det är lite svårt att välja mellan Kinafonder då ganska många av dem inte har så lång track-record.

Senaste 10 åren har Ålandsbanken China Growth en imponerande avkastning om 215,15 %. Senaste året ser det inte lika roligt ut och fonden är minus 1,86 %. Jag är själv inte imponerade av fondens prestation jämfört med andra Kinafonder nu på slutet och under hösten har den tidigare förvaltaren för fonden dessutom slutat. Jag kommer byta Kinafond vid nästa köptillfälle (återkommer senare till vilken).

Ålandsbanken China Growth har en förvaltningsavgift på 2 % per år och ingen köp-/säljavgift.

Näst sista fonden av de 10 som just nu befolkar min fondportfölj står på tur. Generellt tycker jag att de 4 svenska storbankernas fonder är dåliga. Snällt uttryckt.  Swedbank Robur Privatiseringsfond är i detta sammanhang ett undantag. Fonden har en väldigt speciell och mycket ovanligt inriktning, nämligen att investera i företag som tidigare varit statligt ägda och sedan privatiserats och/eller i statligt ägda företag som håller på att privatiseras. Fonden investerar i denna typ av bolag världen över.

När man tänker statliga bolag som sålts ut går nog för många första tanken till Telia. Många sparare i Sverige gick på en nit och var med när det gamla monopolbolaget Telia sattes på börsen. Låt detta inte misströsta från att investera i tidigare statliga bolag. Många av denna typ av bolag går i motsats till Telia  väldigt bra när det kommer ur sin statliga kostym.

En fördel med Swedbank Robur Privatiseringsfond är att stora bolag som är/har varit statliga ofta agerar i branscher som är mindre känsliga för konjunkturen än ”normal” bolag,. Detta gör att fonden även tillför en viss balans i min portfölj vilket jag uppskattar. Swedbank Robur Privatiseringsfond har senaste 10 åren gett en avkastning på 126, 67 % vilket är klart godkänt. Senaste året är det inte lika muntert utan där står fonden och stampar med en avkastning på 0,6 %.

Förvaltningsavgiften på Swedbank Robur Privatiseringsfond är 1,4 % och den har ingen köp-/eller säljavgift.

Nu är turen kommen till Skagen Kon-Tiki, den andra av två Skagenfonder in min fondportfölj. Fonden, som investerar i tillväxtmarknader, har lämpligt nog fått sitt namn av den norska upptäcktsresande Thor Heyerdahls vida kända flotte.

Skagen Kon-Tiki är en av mina favoritfonder och som gått bra för mig både denna gång och tidigare. Fonden har toppbetyg av Morningstar (5 av 5) och har de senaste 5 åren genererat en avkastning om 92,38 %. Helt fantastiskt tycker jag (och jag kan tyvärr bara beklaga att jag inte haft fonden hela tiden under dessa år…).

Visst, det är tacksamt att investera i tillväxtmarknader, men de absolut flesta fonder i samma segment gör ett betydligt sämre jobb än Skagen Kon-Tiki. Just att investera i tillväxtmarknader är för mig en självklarhet. På kort sikt är det kanske lite mer riskfyllt än i exempelvis en Sverigefond, men inte på lång sikt.

Jag tror (tyvärr) att de flesta av er håller med mig i analysen att det är mer sannolikt att Brasilien eller Kina växer bra över en tioårsperiod än vårt eget kära Sverige.

Förvaltningsavgiften är 2 % vilket är högt, men prisvärt med tanke på deras historik. Det finns ingen köp- eller säljavgift.

Efter ett lite uppehåll i genomgången av fonderna i min fondportfölj har turen kommit till Skagen Global.  Som namnet tydligt avslöjar är detta en global aktiefond som är en favorit för mig (och många andra) .

Och anledningen till detta är ganska enkel då fonden har presterat bra under väldigt lång tid. Senaste 10 åren är fonden upp 179,97 %. Det finns inte många aktiefonder som kan slå det. Framförallt inte om man tar hänsyn till att risken för denna globalfond är lägre än för t ex andra högpresterar som Kina- och Rysslandsfonder. Senaste 5 åren är inte avkastningen lika imponerande och ligger på 32,96 %.

Förvaltningsavgiften är endast 1 %. Dock tillkommer en årlig förvaltningsavgift om 10% på avkastning över MSCI World Index. Generellt sett gillar jag fonder som har lite lägre fast avgift men där man betalar lite extra när fonden levererar överavkastning jämfört med ett relevant jämförelseindex.

ODIN Norden är fond nummer sex i min fondportfölj. Som namnet avslöjar är Odin Norden en nordenfond. Precis som argumentet för att välja en Sverigefond är mina argument för en nordenfond lite svaga. Sverige och Norden är egentligen en väldigt liten del av världsekonomin och inte den del som jag tror kommer växa mest. Men fördelen med hemmamarknaderna är jag kan dem betydligt bättre än till exempel Kina och min förhoppning är att det gör att jag kommer ha bättre timing när jag det är dags att sälja. Jag upplever därför att det minskar min och portföljens riskbild.

Odin Norden handlas i norska kronor (NOK) vilket är viktigt att ta hänsyn till. Detta innebär en valutarisk men också en viss riskspridning som jag ser det. Senaste året har fonden gått upp 16,45 % i NOK men endast 7,27 % i SEK. Detta för att svenska kronan har stärkts under perioden jämfört med den norska diton.

Jag ser en fördel med att ha några av mina fonder i andra valutor. Om Sverige utvecklas bra är det sannolikt att min ekonomi också utvecklas bra. I dessa fall kan jag ta att jag förlorar på en starkare svenska krona. I de fall Sveriges ekonomi går trögt är det ganska skönt att kunna få lite extra avkastning från fonder noterade i andra valutor vars länder utvecklas bättre.

I NOK har Odin Norden gått upp 17,2 % senaste 5 åren och 152,2 % senaste 10 åren. Fonden har en relativt hög förvaltningsavgift om 2,0 %.

Fond nummer fem i min fondportfölj är Handelsbanken Latinamerikafond. För mig är det en självklarhet att ha en Latinamerikafond i portföljen. Regionen har utvecklats enormt under de senaste 5-10 åren och jag ser ingen anledning till att denna utveckling inte kommer att fortsätta. Brasilien är ångloket i regionen och jag var inne på att även ha en ren Brasilienfond i portföljen men jag nöjde mig till slut med endast en bredare Latinamerikafond.

Handelsbanken Latinamerikafond har senaste 5 åren gått upp 135,02 % och om man sträcker sig 10 år tillbaka är uppgången än mer imponerande, då visar fonden en tillväxt på 310,75 %. Denna stora tillväxt beror såklart till största del på att regionen har gått bra, men Handelsbanken Latinamerikafond är en av de Latinamerikafonder som lyckats allra bäst i ett historiskt perspektiv. Detta tillsammans med en för fondtypen relativt låg förvaltningsavgift om 1,6 % avgjorde mitt val.

Har jag gjort ett bra val, eller rekommenderar ni någon annan Latinamerikafond?

Fond nummer fyra (i bokstavsordning) i min fondportfölj är Folksams Obligationsfond. Det är den enda fonden i portföljen som inte är en aktiefond. Som man hör på namnet är det en obligationsfond.

Anledning till denna katt bland hermelinerna är att jag hade bestämt mig för att ha 10 st fonder i min fondportfölj. Mitt mål var att ha 10 st aktiefonder men jag hittade bara 9 st som föll i smaken när jag började investera. Istället för att släppa mitt mål om 10 fonder valde jag en relativt säker investering i en obligationsfond som 10:e fond in i portföljen.

Tillsammans med Carnegie Medical är detta en av två fonder som jag kommer byta ut när jag hittar något bättre. Om någon har ett tips på vad jag ska byta till så kommentera gärna nedan.

Folksams Obligationsfond är en bra fond i klassen. Den har högsta rating enligt Morningstar och avkastningen senaste 5 åren är 21,86 %. Förvaltningsavgiften är o,3 %. Betydligt lägre än för aktiefonder men förvaltningen av en obligationsfond är också betydligt billigare.

En obligationsfond investerar i långa räntebärande instrument som till exempel statsobligationer utställda av Sverige eller något annat land. Obligationerna kan även vara utställda av andra finansiella institut eller större företag. Det är alltså väldigt låg risk jämfört med aktiefonder, men och andra sidan är avkastningen också låg. Över en konjunkturcykel är avkastningen bättre än på ett vanligt räntekonto men i det kortare perspektivet behöver det inte vara så.

När man investerar i obligationsfonder ska man försöka köpa i slutet av en konjunkturcykel, precis innan ekonomin börjar vända nedåt. Då är räntorna höga och när räntorna sjunker i takt med att ekonomin försämras så ökar värdet på de obligationer med hög ränta som finns i din obligationsfond.

Vill man minska risken i sin portfölj är obligationsfonder ett bra komplement till aktiefonder då den ena brukar gå bra när den andra går dåligt och vice versa.

Fond nummer 3 i min fondportfölj är Carnegie Medical. Som hörs på namnet är Carnegie Medical en branschfond inom läkemedel.

Detta är en fond som jag ägt tidigare och då var det inte en speciellt lyckosam investering. Ser man på de senaste 5 årens avkastning för fonden så ser det bedrövligt ut. Fonden har på 5 år tappat 13,04 % av sitt värde. Senaste året ser det lite bättre ut, då har Carnegie Medical gått upp 5,71 %.

Varför väljer jag då en fond som har dålig historik och som jag dessutom själv har dålig erfarenhet av? Det är en bra fråga…Min tanke med fondportföljen är att skapa en balanserad portfölj och sprida riskerna så gått det går. En stor fördel med läkemedelsfonder är att de nästan alltid har sin egen konjunkturcykel, vilken inte sällan är tvärtom mot börsen som helhet. Det handlar alltså lite om att inte lägga alla ägg i samma korg.

Konsumtionen av läkemedel (precis som bland annat godis) är inte konjunkturberoende och går inte ned när vi lider av en lågkonjunktur. För att vara en läkemedelsfond är Carnegie Medical okej. Fonden har en förvaltningsavgift på 1,7 % och inga köp/sälj-avgifter.

Carnegie Medical är den av mina aktiefonder i portföljen som gått sämst hittills och är en av två fonder jag med stor sannolikhet kommer byta inom kort förutsatt att jag hittar något jag gillar bättre.

Nu har turen kommit till andra fonden i min portfölj nämligen Carlson India. Jag, precis som många andra, tror mycket på BRIC-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina). I min fondportfölj har jag valt att ta med alla BRIC-länder förutom Ryssland. Anledningen till att jag valt bort Ryssland från BRIC-floran är att det finns får många olika risker i Ryssland för min smak. I Ryssland kommer mycket av den underliggande tillväxten från råvaror och inte till lika stor del från intern efterfrågan som det är  i det andra BRIC-länderna.

Carlson India

När jag väl hade bestämt mig för att en av de tio fonderna i min portfölj skulle vara en Indienfond så var nästa fråga vilken fond jag skulle välja.  Det finns en ganska stor uppsjö av Indienfonder och det jag brukar kolla på är historisk avkastning i förhållande till förvaltningsavgift (kostnaden som jag betalar till fondbolaget).

Carlson India är en ganska ny fond med endast 1 år på nacken och därför går det inte att göra lika mycket historisk jämförelse som jag brukar. Carlson India är inte den Indienfond som gått bäst under senaste året men den ligger ganska högt upp med en avkastning på 26,11 %. Detta i kombination med en för segmentet relativt låg förvaltningsavgift om 1,5 %, och ingen förhatlig köp/sälj-avgift,  gjorde att mitt val föll på denna Indienfonden.

Jag gillar nystartade fonder som Carlson India. De som förvaltar en nystartad fond har ingen historik att vila på utan måste prestera bra för att locka till sig kapital.