Det har varit mycket diskussion senaste veckan om att staten skulle ge bidrag till eller till och med köpa Saab och/eller Volvo PV (personvagnar). För mig låter detta som en väldigt konstigt och kortsiktigt idé.

Talesättet att inte ”kasta bra pengar efter dåliga” tycker jag stämmer ganska bra i båda fallen. Det var länge sedan Volvo och Saab gjorde några storvinster. De har varit på dekis under en längre tid, långt innan de blev uppköpta av Ford respektive GM.

Jag läste att Volvos snittmarginal de 10-åren innan de kom i Fords ägo var 1,5 % . Inte så mycket att hurra för. I samma artikel i DI.se stod att Volvo Lastbilars styrelseordförande Finn Johnsson hade fått frågan om de ville köpa tillbaka Volvo PV. Han svarade nej.

Det säger väl en hel del om varför staten inte ska köpa heller. Jag personligen vill inte att staten ska slänga våra bra pengar efter företag som inte gått bra under decenier.

Det är såklart tragiskt att behöva säga men jag ser ingen vidare ljus framtid för varken Volvo PV eller Saab och det finns ingen anledning att ge dem konstgjord andning ett par år. Det är bara att förlänga smärtan. Jag tror inte att dessa bilvarumärken finns kvar som något speciellt att tala om om 10-20 år.

Varför ska staten hjälpa banker på dekis (som Carnegie) men inte bilföretag? Det svaret är ganska enkelt. Vi klarar oss utan båda Saab och Volvo men ett havererat finanssystem får oanade konsekvenser som slår över alla branscher och företag. Det är inte Carnegie man är ute efter att rädda (Carnegie i sig inte värda att rädda) utan hela finanssystemet.

Håller ni med? Kommentera gärna nedan.

Liknande inlägg:

Michael