En hel bedömare är rädda för att Sverige är på väg mot stagflation, ordet som ingen vill höra. Själv tycker jag inte att det känns som Sverige är på väg dit.

Stagflation innebär att det är båda hög inflation och stagnerande ekonomi (låg tillväxt och hög arbetslöshet). Dagens inflation ligger ju klart över riksbankens mål om 2 % och deras räntehöjningar verkar inte ge önskade effekt. De höga olje och råvaropriserna gör att inflationen hålls hög trots högre räntor. Men den höga inflationen är också en följd av en väldigt lång högkonjunktur som även om den inte är lika starkt som tidigare fortfarande håller konsumtionen uppe på en hög nivå.

Nej, det känns inte som vi är på väg mot stagflation. Jag ser inga direkta tecken på att tillväxten ska bli speciellt låg eller att arbetslösheten ska öka signifikant. I dag är den ju rekordlåg. Personligen tycker jag det bästa sättet att ”känna av” ekonomin är att se sig omkring. Börjar ens vänner bli av med sina jobb, eller byta jobb mer sällan, så är detta ofta ett bra och tidigt tecken på att sämre tider är på väg. Just nu ser jag som sagt inga sådana tecken och så får vi hoppas det förblir för stagflation är inget kul att läsa mer om.

Trivia: Begreppet stagflations fader anses vara den engelska konservativa politikern Iain Macleod som myntade uttrycket i ett tal till det brittiska parlamentet 1965. Dock började begreppet stagflation inte användas på allvar förrän på 1970-talet, innan dess ansågs det ”omöjligt” att ha både hög inflation och låg tillväxt/hög arbetslöshet samtidigt (gick mot Keynes nationalekonomiska teorier).

Michael